Bra och dåliga saker i rapporteringen om attentatet i Stockholm

Gjorde som många andra igår och följde med minst två källor samtidigt rapporteringen av händelserna i Stockholm. SVT:s nyheter på paddan och i mobilen hade jag ibland Aftonbladet TV, ibland Sveriges radio och dessutom kollade följde jag mitt twitterflöde och Facebook om vartannat. Allt samtidigt. På så sätt låg jag helt i fas med hur människor beter sig i krissituationer. Man letar information från många källor samtidigt, men oftast på de kanaler och plattformar som man brukar använda i vardagen. Så var det i de kriser vi undersökt tidigare och så var det säkert även igår.


Rykten kommer alltid finnas så länge det finns människor. Vi pratar med varandra och delar den information vi har. Ibland borde vi givetvis vara tysta och inte säga högt om allt vi hört. Men vi är ju bara människor. Ibland är ryktena sanna, ibland finns det ett korn av sanning, men som blivit förvridna av viskleken. Ibland är det rena missförstånd eller medvetna/omedvetna påhitt. I kriser brukar en av myndigheternas största farhågor vara att falska rykten cirkulerar som kanske både försvårar räddningsarbetet, men också sår tvivel om myndigheters kompetens.

I gårdagens attentat i Stockholm spreds det också vissa felaktigheter. Att det förekommit skottlossning vid Fridhemsplan förekom i flera medier, men det visade sig inte stämma. En annan fake news var bilden nedan som Politikfakta publicerade och även brittiska Daily mail slirade (som vanligt) på sanningen.











Men min upplevelse är att de traditionella medierna ändå skötte sig bra. Journalisten Nick Näslund (Mediemänniskan.se) skriver om sju saker som medierna lärt sig om live-rapportering ifråga om Stockholmsattentatet och jag kan bara hålla med.

1. Poängterar när uppgifter är vaga eller obekräftade
2. Använder sociala medier som unika plattformar för rapportering
3. Listar vad som är sant och falskt
4. Förklarar pedagogiskt – snabbare
5. Ger information till direkt berörda
6. Sammanfattar tydligt
7. In English

 Läs om alla punkterna här.  
  

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Fyra spaningar i invasionens skugga

Bild
Den 24 februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Kriget har nu pågått i snart en månad och Putins förhoppning att invasionen skulle avslutas snabbt hade ingen relation till verkligheten. Ukrainas armé och hela det ukrainska samhället har bjudit på hårt motstånd, trots terrorbombning från den ryska armén. Jag har inte direkt forskat om krigsjournalistik, utan har mer som allmänt berörd medborgare och intresserad medieforskare följt rapporteringen från Ukraina och den kamp om verklighetsbilder som alltid sker i samband med konflikter. Att krigets första offer är sanningen är som så ofta tidigare också relevant i informationskriget under den ryska invasionen av Ukraina. Fyra spaningar I inlägget ska jag lyfta fyra spaningar som slagit mig när jag följt bevakningen och mediedebatten. Inte direkt baserat på egen forskning, utan snarare reflektioner som snurrat runt i mitt huvud när jag följt krigsrapporteringen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag absolut inte trodde Putin skulle an
Läs mer

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?

Bild
Nycketal! Finns det något bättre? En siffra som sammanfattar stora datamängder och kan jämföras över tid eller mellan olika saker. Nyckeltal är givevis en förenkling, men ger en tacksam överblick. I vår bok om valrörelsen och nyhetsmedierna som släpptes förra veckan ( VALET 2022 - Politiken, medierna och nyhetsagendan - ladda ner HÄR ) finns ett nyckeltal som ofta får sammanfatta hur medierna bevakade valrörelsen - AB-index. Vad är AB-index? Måttet skapades av Kent Asp som i alla böcker och rapporter om mediernas valrapportering sedan 1979 redovisat hur AB-index faller ut för regeringsalternativ, partiledare och olika partier. Medieredaktionerna har ofta visat stort intresse för måttet och tagit det som intäkt (om det visar balans mellan höger och vänster) till att rapporteringen varit bra. Om det visat på en mer gynnsam behandling av vänster- eller högersidan brukar kritik riktas mot att undersökningen inte omfattar all rapportering av valet som gjorts (online eller i andra program).
Läs mer