Ian Wachtmeister och skandallogikens paradox

Idag gick Ian Wachtmeister ur tiden. Jag träffade honom en gång, på ett statsvetarseminarium i Göteborg något år efter valet 1991. Wachtmeister och Vivianne Franzén (som senare blev partiledare) var på besök och fick höra Sören Holmberg med kollegor berätta om vilka väljarna som röstade på partiet var. Mina intryck av Wachtmeister före seminariet var väl inte odelat positiva. Jag gillade inte hans populistiska stil och tyckte han aldrig svarade på journalisternas frågor. Men på seminariet blev jag lite imponerad. Till skillnad från Vivianne Franzén, som började hålla något sorts valmöte inför de göteborgska statsvetarna, förstod Ian Wachtmeister precis var han befann sig. Han ställde intressanta och analytiska frågor till valforskarna och jag insåg att han kunde spela flera roller än gamäng på valmöten.

Ny Demokratis politiska historia blev kort. Det viktiga avtrycket handlar inte minst om hur Ian Wachtmeister och Bert Karlsson på några månader lyckades utnyttja medierna för att ta sig in i riksdagen. Den bedriften är utan motstycke i svensk politisk historia. Men bygget blev för skakigt, saknade ordentlig organisatorisk bas och till slut blev konflikter och personstrider för stora.

Ny Demokrati var ett populistiskt högerliberalt parti, eller om man så vill ett missnöjesparti. Även kritiken mot invandringspolitiken var viktig. Från ett politiskt kommunikativt perspektiv förebådade de också Sverigedemokraterna i det att skandallogiken inte fungerade som den brukar. Jag och många andra var förvånande över att partiet växte i opinionen trots att de fick så mycket kritik. Nyckeln till det var givetvis att de som stödde partiet både såg de andra partierna och medierna som en del av etablissemanget. Kritiken blev bara ytterligare ett bevis för Ny Demokrati hotade det etablerade maktetablissemanget. Denna skandallogikens paradox lever vi fortfarande med.  

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Fyra spaningar i invasionens skugga

Bild
Den 24 februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Kriget har nu pågått i snart en månad och Putins förhoppning att invasionen skulle avslutas snabbt hade ingen relation till verkligheten. Ukrainas armé och hela det ukrainska samhället har bjudit på hårt motstånd, trots terrorbombning från den ryska armén. Jag har inte direkt forskat om krigsjournalistik, utan har mer som allmänt berörd medborgare och intresserad medieforskare följt rapporteringen från Ukraina och den kamp om verklighetsbilder som alltid sker i samband med konflikter. Att krigets första offer är sanningen är som så ofta tidigare också relevant i informationskriget under den ryska invasionen av Ukraina. Fyra spaningar I inlägget ska jag lyfta fyra spaningar som slagit mig när jag följt bevakningen och mediedebatten. Inte direkt baserat på egen forskning, utan snarare reflektioner som snurrat runt i mitt huvud när jag följt krigsrapporteringen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag absolut inte trodde Putin skulle an
Läs mer

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?

Bild
Nycketal! Finns det något bättre? En siffra som sammanfattar stora datamängder och kan jämföras över tid eller mellan olika saker. Nyckeltal är givevis en förenkling, men ger en tacksam överblick. I vår bok om valrörelsen och nyhetsmedierna som släpptes förra veckan ( VALET 2022 - Politiken, medierna och nyhetsagendan - ladda ner HÄR ) finns ett nyckeltal som ofta får sammanfatta hur medierna bevakade valrörelsen - AB-index. Vad är AB-index? Måttet skapades av Kent Asp som i alla böcker och rapporter om mediernas valrapportering sedan 1979 redovisat hur AB-index faller ut för regeringsalternativ, partiledare och olika partier. Medieredaktionerna har ofta visat stort intresse för måttet och tagit det som intäkt (om det visar balans mellan höger och vänster) till att rapporteringen varit bra. Om det visat på en mer gynnsam behandling av vänster- eller högersidan brukar kritik riktas mot att undersökningen inte omfattar all rapportering av valet som gjorts (online eller i andra program).
Läs mer