Ibland är reklam allt - SD:s reklam i Stockholms tunnelbana

Sverigedemokraterna hoppades givetvis på stor (medie)uppmärksamhet med den provokativa reklamkampanjen i Stockholms tunnelbana. Men frågan är om det inte överträffade deras egna förväntningar. Demonstrationer, nedrivna annonser, JK-anmälningar, viral storm och till och med internationellt genomslag (om än ett kritiskt sådant).

Det finns många trådar att ta i när det gäller SD:s kampanj. Här är några:

- politisk reklam är inte något som vi ser under valrörelserna. När tidningarna inte längre är självklara opinionsbildare för partierna (och om man inte har egen press) blir alternativet att köpa annonsplats allt mer lockande. Dessutom är enkla reklambudskap med text och bilder mer tacksamma för viral spridning.

- ska verksamheter som är allmänna verkligen vara kommersialiserade? Ska man som resenär i en offentligt finansierad verksamhet behöva se kommersiella och politiska budskap eller bör det kanske vara en fredad zon? Går vi åt andra hållet kanske vi borde tillåta försäljning av reklamplats för kommersiella produkter och politisk propaganda inne på sjukhusens väntrum?

- man ska inte förstöra motståndarnas opinionsbildande verksamhet genom att riva ner reklam. Demonstrera, kritisera, men riv inte ner. Visst kan det vara effektivt för att stärka legitimiteten i den egna organisationen, men det är förödande om man vill få stöd av andra. Förstör man andras politiska annonser, valaffischer mm har man dessutom legitimerat att politiska motståndare gör samma sak mot en själv nästa gång man vill göra sin röst hörd.

- humor blir ett allt viktigare politiskt vapen i den virala politiska kommunikationen. Det jag minns mest av denna händelse är inte SD:s egna annonser utan Artur Szandrowskis teckning som fått stor spridning i sociala medier.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?