söndag 30 augusti 2015

Vad gör egentligen journalister när de utkräver ansvar av politiker?

I veckan fick Mats Ekström, Monika Djerf-Pierre, Nicklas Håkansson och undertecknad en ny artikel publicerad i Journalism Practice. I denna artikel studerar vi i detalj vad journalister egentligen gör när de utkräver ansvar. Genom detaljerade analyser av ministerintervjuer under Saabkrisen för några år sedan och 1970- och 1980-talet textil och varvskriser skiljer vi ut ett antal olika sätt som journalister använder den ansvarsutkrävande intervjun som resurs i nyhetsproduktionen.

Läs artikeln här.

Abstract

News interviews are contexts in which political responsibilities are articulated and negotiated. Although the accountability interview is recognized as a commonsense practice in journalism, and the research on political interviews is substantial, it partly remains to explore how responsibilities are negotiated in different forms of questioning in journalism. This study investigates three generic forms of questioning: accountability questioning, the clarifying of promises, and the principal assessments. Key features of the different forms are specified. The empirical study investigates how the questionings are performed in news on industrial crises in Sweden, in the different political regimes in the 1970s and the 2000s. The data consist of 27 news interviews with the formally responsible Ministers. The method is based on Conversation Analysis and includes detailed analyses of questions and answers. The study shows (1) how the forms of questioning differ when it comes to the action agenda and in how responsibilities are invoked and negotiated; (2) how the questionings tend to reproduce particular expectations of Governmental interventions; (3) how increased assertiveness and adversarialness in interviewing coincide with reduced expectations of political responsibilities.

torsdag 13 augusti 2015

Handbok i journalistikforskning

Nu har den kommit från tryckeriet. Handbok i journalistikforskning med Michael Karlsson och Jesper Strömbäck som redaktörer. Själv bidrar jag med ett kapitel om Journalistiken, objektiviteten och partiskheten.

Handboken är som Jesper skriver på sin hemsida: "Med handbok avses då inte böcker om ”så här gör man”, utan böcker som sammanfattar vad forskningen  inom ett utvalt område visar. Den grundläggande idén är  att läsarna inom ramen för en och samma bok ska få en god och heltäckande orientering om vilka de viktigaste forskningsinriktningarna och forskningsresultaten inom ett visst område är. Därmed bidrar handböcker till att definiera ett visst forskningsområde, samtidigt som de fungerar som en effektiv genväg om man behöver orientera sig i och snabbt läsa in sig på ett område."

onsdag 5 augusti 2015

Fler roliga satirbilder av SD:s kampanj och av SL:s reklampolicy




Fler exempel finns på SvD:s sajt. Klicka här.

Ibland är reklam allt - SD:s reklam i Stockholms tunnelbana

Sverigedemokraterna hoppades givetvis på stor (medie)uppmärksamhet med den provokativa reklamkampanjen i Stockholms tunnelbana. Men frågan är om det inte överträffade deras egna förväntningar. Demonstrationer, nedrivna annonser, JK-anmälningar, viral storm och till och med internationellt genomslag (om än ett kritiskt sådant).

Det finns många trådar att ta i när det gäller SD:s kampanj. Här är några:

- politisk reklam är inte något som vi ser under valrörelserna. När tidningarna inte längre är självklara opinionsbildare för partierna (och om man inte har egen press) blir alternativet att köpa annonsplats allt mer lockande. Dessutom är enkla reklambudskap med text och bilder mer tacksamma för viral spridning.

- ska verksamheter som är allmänna verkligen vara kommersialiserade? Ska man som resenär i en offentligt finansierad verksamhet behöva se kommersiella och politiska budskap eller bör det kanske vara en fredad zon? Går vi åt andra hållet kanske vi borde tillåta försäljning av reklamplats för kommersiella produkter och politisk propaganda inne på sjukhusens väntrum?

- man ska inte förstöra motståndarnas opinionsbildande verksamhet genom att riva ner reklam. Demonstrera, kritisera, men riv inte ner. Visst kan det vara effektivt för att stärka legitimiteten i den egna organisationen, men det är förödande om man vill få stöd av andra. Förstör man andras politiska annonser, valaffischer mm har man dessutom legitimerat att politiska motståndare gör samma sak mot en själv nästa gång man vill göra sin röst hörd.

- humor blir ett allt viktigare politiskt vapen i den virala politiska kommunikationen. Det jag minns mest av denna händelse är inte SD:s egna annonser utan Artur Szandrowskis teckning som fått stor spridning i sociala medier.