Ser vi slutet på journalistikens tid?

Den senaste veckorna har vi sett två exempel på att journalistiken har tappat initiativet. Förra veckans mediesnackis var från Katrineholm, där bråket gällde att kommunchefen Mattias Jansson publicerade Katrineholm-Kurirens planerade granskning i förväg på sin blogg. I veckan har vi sett hur regeringen publicerar inspelningar från en DN-intervju på webben, detta eftersom statsministern ansett sig misstolkad. Det är ingen slump att vi ser sådana debatter. Snarare är de en konsekvens av medieutveckling och källornas allt mer professionaliserade förhållningssätt till journalistiken. Sedan den professionaliserade journalistikens genombrott har vi vant oss vid att medier och journalister har makten över dagordningen. Det är journalister som bestämmer vad och när saker och ting når offentligheten. Tittar man mer i detalj på valrörelserna är forskarna eniga om att det sedan slutet av 1960-talet skedde en stor förändring i maktförhållandet mellan politiker och journalister till förmån för journalistiken. Men nu är det nya tider. Vill man hårddra det skulle man kunna hävda att journalistikens tid är över. Inte så att journalistik försvinner, men journalistikens mer eller mindre självklara roll som regissör av det offentliga samtalet är förbi. Journalistiken är numera en spelare bland andra och kan varken självklart längre bestämma vad, när eller hur något ska publiceras. Politiker, makthavare och alldeles vanliga människor kan gå förbi de journalistiska kanalerna och ifrågasättande av de journalistiska berättelserna når också offentligheten via webbplatser, bloggar och andra sociala medier. Journalister måste helt enkelt vänja sig vid att de inte längre kan styra dagordningen efter sina egna villkor. De måste inse att andra kommer ifrågasätta och granska det de gör i allt högre grad. De måste agera utifrån att den berättelse journalisten väljer omgående kan få en motberättelse. Jobbigt? Visst, men så ser villkoren för dagens journalistik ut och det är den utmaningen journalistiken måste möta.