tisdag 27 december 2011

Humor som politiskt vapen

Idag publicerades en ny krönika i Borås Tidning som handlar om humorn som politiskt vapen på internet. Läs krönikan här. Men givetvis bör dagens funderingar om medier handla om domen mot de terroristdömda svenska journalisterna i Etiopien. 11 år i fängelse för att ha försökt rapportera om vad som pågår i en för omvärlden stängd provins är givetvis en helt orimlig dom. När journalistik och yttrandefrihet blir jämställt med terrorism finns det inte mycket kvar av rättsstaten.

lördag 17 december 2011

Skandaler på LSE (vol 2)

Nu är jag hemma igen efter en helgkonferens i London. På den sista sessionen presenterade jag och Mats Ekström vårt paper om "Disputable truth claims", där vi analyserar hur journalistiken använder citeringstekniker och olika journalistiska genrer för att hantera osäkra fakta. Fallet som vi använde var Littorin-affären 2010 och vi tittade särskilt på hur medierna hanterar konfrontationsintervjuer. Nu ska vi samla in fler exempel på konfrontationsintervjuer och har någon exempel så är jag tacksam om ni skickar dem till mig.
Jag lyssnade även på andra spännande papers. I ett presenterade Sigurd Allern och Ester Pollack från JMK resultat från ett kapitel i en kommande bok om skandaler, som de är redaktörer för. Kapitlet var en kvantitativ undersökning av skandaler i de nordiska länderna sedan 1970-talet. Det visade sig att antalet skandaler ökat dramatiskt de senaste 10 åren och att de oftast handlar om ekonomiska skandaler. Dessutom indikerar resultaten att kvinnliga politiker oftare avgår än sina manliga kollegor. Det ska bli mycket spännande att läsa boken när den publiceras strax efter jul.
I ett annat paper skrev Sandra Jacobs and Thomas Schillemans om hur medieskandaler förändrar myndigheters sätt att organisera sin verksamhet i Belgien. Tentativa resultat visar att man förstärker ansvarskedjor och blir försiktigare.
Mia-Marie Hammarlins paper hette ‘Who Am I Now?’: Existential Dilemmas in the Wake of Media Scandals. Där visar hon hur politiker och makthavare som utsatts för mediedrev reagerar som privatpersoner. Hon visar saker som man inte ofta tänker på, som att även personer som är vana vid medier reagerar mycket starkt och att de ser sitt liv som ett "före och efter" skandalen. Mediedrev påverkar människor mycket starkt.
Christina Holtz-Bacha and Eva-Maria Lessinger från Tyskland visade i sitt paper hur skandaler fungerar där medierna är de som själva är i fokus. Analyserna byggde på en stor skandal i Tyskland där veckotidningen Bunte avslöjades med att ha spionerat på tyska politiker.

fredag 16 december 2011

Skandaler på LSE (vol 1)

Idag och imorgon är jag på LSE i London på en konferens om politiska skandaler. Som tidigare i höst använder jag bloggen för att presentera lite om vad som sägs. Elin Strand Hornnes presenterade på sektionen för politik och kön ett paper om hur kvinnor ber om ursäkt i politiska skandaler. Hon analyserar ett antal kända nordiska skandaler där kvinnor varit i centrum (bl a Cecilia Stegö-Chilo och Maria Borelius). Strand Hornes visar att politikerna har olika strategier - allt ifrån att själva attackera den som anklagade, förneka, att de inte hade information, rätta till vad man gjort galet till ursäkt. Gemensamt för skandalerna är att de alla handlar om privatsfären och att kvinnliga politiker inte bara är ansvariga för vad de själva gjort, utan att de också får ta ansvar för vad andra familjemedlemmar gjort. Melaine Hellwig paper hade titeln "Using media scandalising mechanism for one’s own good: How more than 300 women scandalise themselves to have a voice". Fallet som hon använder är kvinnor som gått ut med offentligt med att de gjort abort. Genom att offentliggöra vad som i dåtidens Tyskland var förbjudet kunde de påskynda en förändring av lagstiftningen. När jag sedan pratade med John B- Thompson visade det sig att han läst vad jag och Mats Ekström skrivit om pratskandaler och även om han inte var helt överens med oss i alla delar fick vi mycket beröm för artikeln och han menade att den verkligen gav bidrag till skandalforskningen. Kul!

fredag 9 december 2011

TV-ledning i konkurrens

Idag har jag varit ledamot i betygsnämnden på en ny avhandling i journalistik. Författare är Johan Lindén på JMK i Stockholm. Titeln på avhandlingen är TV-ledning i konkurrens och i flera avseenden är studien unik. Johan som sedan många år är anställd på SVT fick i stort sett fullständig insyn i SVT:s ledningsarbete under de turbulenta åren i slutet av 1990-talet och gjorde omfattande observationer vid olika möten i kombination med chefer i ledande positioner och medarbetare.
Nu är studie klar och Johan Lindén har gjort många intressanta iakttagelser om hur förändringsprocesserna mot en allt större publikanpassning av public service gick till i slutet av förra seklet. I takt med vikande publiksiffror, förändrade politiska villkor och en allt tuffare mediemarknad genomfördes stora förändringar av SVT, som i många avseenden förändrade hela organisationskulturen.
Som läsare är det fascinerade att läsa om bråk och konfliktlinjer mellan olika delar av SVT och hur ideal bryts mot varann. Särskilt spännande är det att läsa om hur SVT agerande internt när Expedition Robinson vändes från kritikstorm till tittarsuccé och hur självaste VD:n Sam Nilsson satte sig vid klippbordet. Spelet kring den nya VD:s som aldrig tillträde efter en förtroendekris (Lars Weiss) är också intressant läsning.Andra intressanta avsnitt är vilken makt programchefen fick när tablåläggningen blev allt viktigare i den ökande konkurrensen. Avhandlingen är både lättläst och läsvärd för den som vill titta bakom kulisserna i ett stycke svensk TV-historia. Läs mer här.

fredag 2 december 2011

Rosengren part 2

Nu har Björn Rosengren gjort det igen. Pratat på med journalister när han trodde att kameran var avstängd. När några journaliststudenter från JMG skulle göra en intervju småpratade han med dem innan intervjun och insåg inte att de bandade. Då berättar han att när Tomas Östros och Sven-Erik Österberg varit på middag diskuterades Juholts framtid och slutsatsen var att "Juholt måste gå!". Ytterligare ett exempel på vad jag och kollegan Mats Ekström kallar för pratskandaler. Ett uttalande som man tror sker "backstage", men som lyfts fram i offentligheten och den pratglade får stå till svar för vad han/hon sagt. Rosengrens strategi är tydligen att han bara skämtat. Tja, Rosengren är inte politiker så för han karriär spelar det inte så stor roll, men frågan är hur glada kompisarna inom s-toppen är på Rosengren för hans lite yviga stil. Eller var det kanske meningen att prata lite för vitt och brett?

måndag 28 november 2011

Att få yttra sig och att få kritik

Yttrandefrihet är laddat även i Sverige, kanske inte som princip, men som praktik. För de allra flesta håller med om att alla ska ha rätt att yttra sina åsikter, att yttrandefrihet är centralt för demokratin, åsikter ska bemötas med argument etc. Men när det sedan kommer till att konkret hantera yttrandefrihet blir det annat ljud i skällan. Då pratas det om att man inte ska "missbruka" yttrandefriheten genom kränkningar eller alltför elaka påhopp. Det här går givetvis inte ihop.
Villkorad yttrandefrihet är värd ganska lite. Antingen får man säga vad man vill eller också får man inte. När lagstiftningen sätter upp gränser för vad som får sägas eller inte börjar vi få problem, vilket vi redan har i gällande lagstiftning i Sverige. Vi har begränsningar för yttrandefriheten kopplat till upphovsrättslagar, uppvigling, förtal, olaga hot, spioneri, barnpornografi och olaga våldsskildringar. Visst finns det goda skäl för dessa inskränkningar, som också stöds av Europakonventionen. Men problemet är ju att begränsningar i yttrandefriheten förutsätter att staten är god, att statens insatser alltid är för att skydda medborgaren. Men staten är inte alltid god. Därför måste yttrandefrihetslagstiftningen vara så vid som det bara går. Men lika intressant som svårigheterna med den juridiska diskussionen är ambivalensen hos de som diskuterar yttrandefrihet. En ständig missuppfattning är att rätten att uttala sina åsikter är enkelriktad, att man inte ska kritiseras för det man häver ur sig. Men då har man missat själva poängen. Du har rätt att uttrycka dina åsikter, men det har alla andra också. Så om man öppnar munnen, skriver något på bloggen eller trycker på "like" på Facebook kan man kritiseras. Där har vi en minst lika viktig del av yttrandefriheten. Vill man ha rätten att uttrycka sina åsikter, får man också tåla att andra kritiserar det man säger.

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för livet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för frihet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: [ http://www.amnesty.se/bloggstafett

]www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Magnus Hagevi i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.

tisdag 22 november 2011

Stora händelser är inte typiska

Forskare är precis som alla känsliga för de vindar som blåser. Samhällsvetare kanske mer än andra. Just nu är mina kollegor som forskar om skandaler alldeles till sig om the phone-hacking scandal och nedläggningen News of the World. Är man på konferens i England handlar en stor del av debatten om just denna skandal. Inte så konstigt kanske. Forskare om samhällsfrågor fokuserar ju gärna på det som det snackas om (Wikileaks har också fått extremt mycket medieforskaruppmärksamhet). Men det finns ett problem och det handlar om när vi söker efter det typiska, efter generella mekanismer. Då passar dessa extraordinära händelser sällsynt illa. Jag ska förklara. Om man vill försöka förstå skandalers mekanismer ska man inte titta på allt som hänt i kölvattnet efter avslöjandena i England. Detta eftersom händelserna är så speciella att de går över alla gränser av det vi tidigare känt till.Vi ser inte det typiska utan det avvikande.
Ungefär samma problem har vi med 9/11. Mycket av krisforskningen har använt det som ett case, men risken finns att det man finner passar andra kriser ganska illa eftersom det var en extraordinär händelse. Sedan kan det ju finnas all anledning att beforska en alldeles utomordentlig exceptionell händelse. Men det är en annan sak.
På samma sätt som man kanske inte studerade nyhetsrapporteringen efter mordet på Olof Palme för att se det typiska i nyhetsvärdering och nyhetsurval, ska man studera the phone-hacking scandal som en typisk skandal. Trots att det är en skandal som kanske förändrar hela det politiskt kommunikativa klimatet i England.

onsdag 9 november 2011

Tänkte köpa Zlatanboken...men har tänkt om

Att öka intresset för en produkt genom att släppa lite teasers är ett välkänt marknadsföringsknep. Berätta lite om vad som ska komma och vi blir alla lite mer sugna på att köpa produkten. Men den kommande Zlatanboken har det väl slagit alla rekord? Det har i princip inte gått en dag utan att det lagts ut nya avslöjanden från boken, som också kommenteras av de inblandade. Problemet blir ungefär som med Patrik Sjöbergs bok. Är allt redan avslöjat i förväg är det inte särskilt kul att läsa boken. Då kan man istället ägna sig åt sådant som inte redan tjatats sönder i offentligheten. Börjar med Bengt Ohlsson bok om Johnny Ramone.

måndag 31 oktober 2011

Tango för tre?

Idag publicerades en ny krönika (har höjt publiceringstempot efter avslutat prefektskap). Baserat på en presentation jag hörde på konferensen i Madrid skriver jag om hur den inom medieforskningen ganska slitna tangometaforen, om att nyheterna som en dans mellan källor och journalister måste revideras. Det är numera en tango för tre. Läs krönikan här.

fredag 21 oktober 2011

Politica Communication Across Space and TIme (vol 7)

Nu var man färdigpresenterad och klar. Fick bra respons på mina valaffischer och här kommer en sista rapport från den sista sessionen (säg inte att vi latar oss när vi slutar halv sju på fredag kväll).
15) Från ett forskningsprojekt som undersöker politiskt kommunikativa kulturer (där Nicklas Håkansson är den svenske representanten) presenterade Eva Mayerhöfer lite resultat som kommer i en kommande bok. Projektet har gjort omfattande intervjuer med mediaeliter och politiska eliter i de undersökta länderna, där de svarat på frågor om hur de upplever det politiskt kommunikativa systemet. Det finns många resultat, men en intressant är att eliter i de nordiska länderna upplever att medierna har större makt än dem i Sydeuropa.
16) Stefan Kolb och Sunje Paasch-Colberg presenterade forskning om "media attention cycles". Ett paper som fokuserade på metodologiska problem. De tittar på hur biltrafik som en miljöfråga tas upp i England och Tyskland från 1965 och framåt. Mest presentation om hur man kanske kan använda statistisk tidserieanalys som hjälp, men ärligt talat förstod jag inte så mycket.
17) Christian Schemer, Rinaldo Kuhne & Jörg Matthes problematiserar på metodologiska grunder medieforskarnas försök att jämföra mellan länder och tid. Vad de var ute efter var att vi tenderar att inte noggrant faktiskt undersöka om våra variabler mätte samma saker i olika länder och över tid. De föreslog - om jag fattade rätt - att vi borde jobba med latenta variabler (faktorer) där vi kan testa om de olika indikatorerna hänger samman i olika populationer.
18) James Stanyer stod för den sista presentationen. Politiska sex-skandaler var ämnet. Stanyer har tittat på alla sex-skandaler (otrohet) mellan 1990-2009 i Australien, Frankrike, Tyskland, Italien, Holland, Spanien, USA och England. USA "vann" (45), England två (34) och Australien trea (10) och sedan bara några få i de andra.
Tack och hej!!

Political Communication Across Space abd TIme (vol 6)

12) Hannah Middendorf från Munster hade gjort en komparativ analys av hur EU-parlamentsvalet bevakades i nyhetsmedier i olika länder (Tyskland och England). Slutsatsen var att det blivit mer horse-race och fokus på tävlingsaspekter av bevakningen. Tittar man på hur journalister bevakar är det tydligt att utrikeskorrepondenter mer tenderar att ha en europeiskt perspektiv på bevakningen, medan reportrar på hemmaplan har ett mer nationella perspektiv. Slutsatsen är dock att på det stora hela skapar inte EU-val en europeisk offentlighet.

13) Inom amerikansk forskning finns forskning som visar att människor som politiskt orienterar sig åt höger i högre grad menar att fattigdom är individens eget fel jämfört med människor med vänsteråsikter. De senare menar snarare att fattigdom handlar om samhällsfaktorer och vill inte skylla människors fattigdom på dem själva. Mark Harmon analyserar ett antal olika internationella studier som alla visar att denna form av förklaring är generell. Människor med mer konservativ ideologi menar att det är människans eget ansvar om man är fattig eller rik. Människor med mer liberal värdeorientering tror mer att fattigdom/rikedom har att göra med strukturella samhällsfaktorer.

14) För mig var Thomas Schillemans forskning mitt i prick. Han har jämfört medialisering av myndigheter i Holland och Australien. Eftersom jag och Hanna Kjellgren just nu jobbar med flera artiklar med samma tema, men med Sverige som case. Resultaten visar att myndigheter har högre nyhetsvärde i Australien jämfört med Holland. Detta är systematiskt över tid. Han går sedan vidare och ser på olika aspekter hur myndigheterna jobbar med medierna i olika avseenden (medieträning, hur utvecklat webben är, om man har omvärldsbevakning, mm).

Det visar sig att myndigheter i Australien på många sätt är mer medialiserade än de holländska. Frågan är då om det beror på att man jobbat mer mot medierna för att man vill nå (man väljer medialisering) eller om det beror på att man är ett offer för medialisering, och därför jobbar mer med att hantera medier.

Political Communication Across Space abd TIme (vol 5)

Back on track. Efter att ha sett en fantastisk flamencoshow igår kväll (jag fick inte dansa), är det dags för dag 2. I eftermiddag ska jag presentera ett paper där jag analyserar negative campaigning på svenska valaffischer (socialdemokratiska och moderata) från 1911 till 2011. Men först är det andra som pratar.
KEY NOTE Barbara Pfetsch gav konferensens key-note. Hon tog upp komparativ forskning som en utmaning och menade att komparativa perspektiv nu gör att den amerikanska dominansen att brytas. Det är inte längre USA och resten av världen. Hennes poäng var att vi måste förstå olika politiska kommunikativa system för att komma vidare. Att analysera politiska kommunikativa kulturer (vilket är ett av hennes forskningsfält!) och flernivåanalyser. Med det senare menar hon också att nationalstaten som självklar utgångspunkt för mediastudier måste ifrågasättas. Både regioner som går utöver nationalstaten (stora regioner) och som är mindre (subregioner, etniska grupper, elitstudier) behövs. Vi har kommit en bit, men inte hela vägen....

torsdag 20 oktober 2011

Political Communication Across Space abd TIme (vol 4)

8) På dagens sista presentation visade Lore Hayek en studie som för min forskning var mycket intressant. Detta eftersom den handlar valaffischer och personifieringen av dessa. Hon har analyserat alla nationella valaffischer i Österrike mellan 1945 och 2008 och det är en tydlig personifering av valaffischerna över tid. Resultaten visar också att mindre partier personifierar mer och att ju mer splittrat det politiska systemet blir, desto mer personifiering.
9) Rene Janisch visade i ett intressant analys där han jämfört hur parlamenten i England och Tyskland bevakats av dagspress. Analyserna som jämför bevakningen mellan 1983 och 2008 visar tydligt att det nationella parlamenten förlorat i betydelse för nyhetsmedierna. Medierna bevakar allt mindre och lyfter mer och mer fram det spektakulära. Detta är särskilt tydligt i England.
10) I därpå följande presentation visade Peter van Aelst att i Holland är det en "nyhetsdans" mellan parlament och dagspress. Tydliga resultat visar att parlamentsledamöter använder nyheter i parlamentsdebatter och frågestunder. Analyserna visar dessutom att nyhetsmedierna använder (om än mindre) vad som sägs i parlamentet i nyheterna. I jämförelser över tid visar det sig också att PR/lobbysim i allt större grad ligger bakom de frågor som tas upp i parlamentet.
11) Den sista som jag skriver om idag är italienaren Gulliano Bobbas analys av vad som avgör hur människor bedömer Berslusconi. Han slutsats var - om jag förstod honom rätt - att mediebilden av Berlusconi i högre grad avgör vad opinionen anser om honom än hur lyckosam han varit i parlamentet eller i att genomföra lagar. Frågan är väl bara om detta är något specifikt för Berlusconi?

Political Communication Across Space and TIme (vol 3)

(5) Pressfrihet, och hur det uppfattas av journalister är frågan som Karin Voltmer tar upp. Hon menar att det inte finns en enda definition av begreppet. Hon ser att vissa tar över det som vi ofta menar är ett västerländskt synsätt. Men det finns andra, där man till viss del omtolkar pressfrihet i relation till den kulturella kontexter. Hon tittar närmare på Polen, Bulgarien (östeuropa) och Sydafrika och Namibia (södra Afrika). Hon förväntar sig att de östeuropeiska länderna tar över en mer västorienterat ideal, medan hon förväntar tolkningar som avviker mer från västerländska ideal i Afrika. Det visar sig i stor utsträckning stämma. Den liberala modellen är väldigt stark i östeuropa, medan afrikanska journalister mer tenderar att tycka att medierna ska ta ett stort samhällsansvar.
(6) Hur ser journalisterna på mediernas makt var frågan i Arjen van Dalen & Peter van Aelst paper. Genom att göra en survey i ett antal olika länder hittar de vissa skillnader. Resultaten tror journalister i Norge mer på TV:s makt än spanska journalister. Generellt sett tror alla att statsministern är den mäktigaste dagordningssättaren. Men medierna ses som viktiga - särskilt i de nordeuropeiska länderna. I sydeuropa och Tyskland tror journalisterna mer på politikernas makt.
(7) Lars Nord och Jesper Strömbäck gjorde i sitt paper en presentation av Prime-Time Politics. Till sin förvåning hittade de inte en linjär ökning av journalisters tolkande och tyckande, skandaler och presentationer av politiken som spel mellan 1998-2010. Visserligen intervjuar journalister allt oftare varandra, men andra delar av en mer tävlingsinriktad politisk bevakning verkar inte ha förändrats systematiskt det senaste decenniet

Political Communication Across Space and TIme (vol 2)

3) Frederick Bastien har analyserat pressen rapportering av partiledardebatter i Kanada från 1968 fram till idag. Hans tes är att politiken är i upplösning eftersom journalistiken allt mindre rapporterar om politiska fakta och istället analyserar och bedömer hur partiledarna klarat debatten. Bevakningen handlar mer och mer om det politiska spelet, vem som vinner och vem som förlorar. Vi har sett samma tendens i nordiska studier och fenomenet är med andra ord globalt (eller åtminstone västerländskt).
4) Karin Sanders och Maria Jose Canal presenterade ett paper om hur regeringar kommunicerar i vardagspolitiken. De kommer publicera allt material i en bok med namnet "Government Communication" (Blackwell). De har jämfört ett stort antal olika länder, med olika typer av pressfrihet. Det verkar finnas en professionalisering av kommunikationen hos alla regeringar runt om i världen. Man testar nya metoder, försöker hålla en balans mellan politiskt sakkunniga och PR-experter, letar efter olika sätt att styra och koordinera informationen, brottas med frågan om information vs. dialog och inte minst försöka hålla partipolitiken borta från informationen.

Political Communication Across Space and TIme (vol 1)

Idag och imorgon bloggar jag från konferensen i politisk kommunikation som hålls i Madrid (jo, det är varmt och skönt). Här är länken till konferensen (http://compolitica.com/). Vill man följa konferensen live går det via denna länk. http://t.co/dewgFEPP 1) Mazzoleni, Moy and Xenos försöker i sitt paper definiera vad som karakteriserar "pop-politics" på TV i tre olika länder. De har tittat på nyheter, talk-shows och underhållningsprogram och visar att politik blivit en naturlig del av TV-mediet. De hittar dock inte de förväntade skillnaderna mellan USA, England, Tyskland och Italien (enligt Hallin & Mancini) 2) Stefanie Knocks från Bern analyserar professionalisering av kampanjer och tittar på likheter och skillnader mellan olika kantoner i Schweiz. Vilka faktorer avgör då graden av professionalisering? Jo det visar sig att större kantoner, mer urbaniserade, i viss mån om det finns stark konkurrens i kantonen ger mer professionaliserade kampanjer. Stora partier är också mer professionaliserade, men ingen tendens att borgerliga partier skulle vara mer professionaliserade (som tidigare forskning visat). det kommer mera.....

onsdag 12 oktober 2011

Krönika om journalistikens framtid

Idag publicerades en ny krönika i Borås Tidning. Temat denna gång var journalistikens framtid, vilket har att göra med att jag var på en konferens med det temat för en månad sedan. Läs den här.

söndag 9 oktober 2011

Juholt - folkligt att fela?

Ända sedan Håkan Juholt valdes till partiledare för socialdemokraterna har jag funderat på hans image. Folklig, lite töntig och kanske till och med plump var associationerna jag fick. Avslöjandet i kvällspressen, där en svensk turist snappat upp när Juholt som vilken annan turist som helst klagar på drinkpriserna, passade ganska bra in i den bilden. Precis som en syskonskara måste partiledarna hitta en ledig roll och när Fredrik Reinfeldt mutat in landsfadersrollen tar Håkan Juholt en annan position. Men frågan är om han inte gått för långt i folkligheten nu. Att det är folkligt att fela är det ingen tvekan om, men den senaste veckans bidragsskandal är besvärande för såväl Juholt som för hela socialdemokratiska partiet. Det är ingen drömsits att bygga en stark opposition om den som ska driva oppositionen får ägna sig åt att försvara sina privata göromål. Den stora frågan nu är om Juholt faktiskt redan tidigare fått anmärkningar och han nu ljugit om det. För vi vet alla att det är lögnen som får politiker på fall.

fredag 30 september 2011

Nya forskningsmiljoner

Idag fick vi JMG-forskare glada besked. Myndigheten för samhällsberedskap (MSB) beviljade en ansökan där undertecknad tillsammans med Tomas Andersson-Odén, Marina Ghersetti och Monika Djerf-Pierre ska studera kriskommunikation och nya medier. Projektet är treårigt och heter "Krisinformation 2.0. Om nya mediers betydelse för kommunikation i samband med samhälleliga kriser". Läs lite mer om MSB:s beslut här.

onsdag 21 september 2011

Om forskningens frihet

Inte vet jag hur det är med andra, men i min värld skakar det till lite när Laura Hartman och Olof Petersson lämnar SNS med omedelbar verkan. Dimridåerna från SNS lurar ingen. Hartman och Petersson lämnar eftersom de upplever att det är för lågt i tak på SNS. Forskning som inte ligger i linje med det önskade får inte diskuteras offentligt hur som helst. Ulf Bjereld skriver ett välformulerat inlägg på sin blogg om det som skett och jag måste hålla med. SNS - som i akademiska kretsar har ett mycket gott rykte - har nu satt detta rykte på spel. Som alla andra får man nu fundera på hur man ska hantera det faktum att förtroende tar lång tid att bygga upp, men kan raseras på ett ögonblick.

fredag 16 september 2011

"Mäktiga mecenater"

Idag firar vi att Tomas Andersson-Odén blivit docent. Tomas håller sin docentföreläsning kring ett nytt forskningsprojekt som handlar om hur näringslivet satsade resurser på den borgerliga pressen efter andra världskriget. Tomas har fått tillgång till arkivmaterial som tidigare inte varit tillgängligt. Föreläsningen har titeln "Mäktiga mecenater - storfinansens satsning på pressen för att hejda arbetarrörelsen efter kriget". Det ska bli kul att höra vad Tomas ska göra framöver. Läs mer här.

torsdag 15 september 2011

När budskap tolkas om!

Att politiska motståndare ritar mustascher eller horn på valaffischer är inget nytt. Men i en tid där avancerad bildbehandling är var mans egendom finns det möjligheter att göra nidbilder eller motbilder av valaffischer. Faktum är att en engelsk medieforskare i förra veckan berättade att man i England av detta skäl i stort sett slutat med valaffischering. Jag har tidigare på denna blogg visat exempel på hur man gjort karikatyrer av partiers affischer. Men i Danmark har man gått ett steg längre. Kolla in det här.

Danmark är inte som Sverige

När man i internationella sammanhang argumenterar för jämförande studier brukar Sverige och Danmark ses som väldigt lika, närmast identiska. "Most similar system design" som det så vackert heter. Men om man försökt följa den danska valrörelsen som avslutas idag är det en sak som tydligt skiljer Sverige och Danmark. Valaffischerna. Vi svenskar tycker kanske att det blir lite mycket affischer i valtider. Ingenting jämfört med Danmark. Där tapetserar man hela städer med affischer. Dessutom är det påfallande mycket kandidataffischer. Jo, vi har det i Sverige också, men de dominerar inte på samma sätt som i dansk politik. Danmark är inte som Sverige...

fredag 9 september 2011

Future of Journalism Vol 4

Då var konferensen avslutad med ett rundabordetsamtal om "The phone hacking scandal". Ett antal medieforskare (Ivor Gaber, Bob McChesney, Bettina Peters, Lynette Sheridan Burns) och en parlamentsledamot Chris Bryant från Labour) deltog.

Personligen tycker jag inte att samtalet riktigt lyfte. Temat var ju vilka konsekvenser skandalen kommer att få, men inläggen handlade mer om synen på Robert Murdoch (opportunist, affärsman, ideolog, familjerpomotor, underdog, poltical junkie etc.).

Det är ganska uppenbart att Robert Murdoch för britter och amerikaner är mycket mer central än vad vi upplever i Sverige. Fox News påverkan på amerikansk nyhetskultur är stark och News of the World och framförallt the Sun har haft betydelse för brittisk politik i decennier. Lägg där till att Murdoch styrt 40% av tidningsmarknaden, 80% of betal-TV och 70 % av tv-sporträttigheterna så inser man hur central Murdoch är i Storbritannien. Ska man sammanfatta samtalet om eventuella konsekvenser var det att det nu kanske finns ett läge att skärpa lagstiftning kring ägarmonopol och även kränkning av privatlivet. Men ingen i panelen trodde på allvar att något sådant skulle ske. Åtminstone inte vad gäller ägande. Sammantaget har dock konferensen varit mycket bra. Bob och Annie Franklin har verkligen gjort ett otroligt fint arbete med att för tredje gången genomföra The Future of Journalism Conference och om jag får möjlighet kommer jag gärna tillbaka. Rekommenderas starkt!!

Future of Journalism Vol 3

Lite mer snapshots

  1. Belgiska forskare visar att vanliga människor är vanligare i nyheterna 2011 jfr med 2001. Fler artiklar, större artiklar, fler i varje artikel. Tydligast i kvalitetstidningar. De tidningar som jobbat mest med olika aspekter av läsardeltagande på nätet är också de som för fram medborgare i papperstidningen mest. En spridningseffekt av hur man hanterar nätet redaktionellt med andra ord.
  2. Kandadensiska forskare visar att även kanadensare som är aktiva på sociala medier och att on-line news inte slutar använda traditionella nyheter. Däremot är "heavy users" av FB och Twitter mer benägna att använda oortodoxa nyhetskällor som bloggar mm
  3. Av alla som regelbundet använder FB säger40% sager att de får nyheter via FB från vänner, 20% att de får nyheter av journalister via FB, 60 % menar att de exponerar sig för mer nyheter genom att använda FB, 71 % säger sig hålla koll på nyheter och åsikter via FB och 76 procent hittar nyheter om sociala events.

Future of Journalism Vol 2

Journalistikprofessorn Robert McChesney höll dagens key-note om den professionella journalistikens ställning i USA och dess framtid. Till skillnad från Emily Bell som höll gårdagens key-note (kommer tillbaks till den), såg inte McCheseny några ljus i mörkret i dagens USA. Han menade att journalistikens kris till och med är demokratins kris, men hans recept var att USA i likhet med andra länder måste subventionera journalistik med skattemedel, detta eftersom journalistik inte är "business" utan "common good". Det konkreta förslaget han nämnde från sin bok (The Death and Life of American Journalism: The Media Revolution that Will Begin the World Again) var att ge alla medborgare 200 USD som man kan ge till valfri icke-vinstgivande nyhetsorganisation.

Från sitt retoriskt mycket underhållande tal kommer lite blandade fakta och fritt översatta citat.

  1. "Skälet till att vi behöver journalistik är för att regeringen ljuger för medborgarna - alltid" (Walter Lippman)
  2. "Vi behöver fri press för att förhindra att politikerna startar krig och andra galenskaper" (Madison)
  3. "Om du får något gratis on-line är du inte en kund, utan en vara"
  4. ”I USA lägger staten 1 miljard USD på subventioner för medier och journalistik. Ser man till hur mycket pengar per capita USA lägger ner är den 1/35 jämfört med Skandinaviska länder”
  5. ”På 1800-talet subventionerade den amerikanska staten i dagens penningvärde 35 miljarder på tidningsdistribution!”
  6. ”På 1970-talet gick det 1 PR-konsult på varje journalist i USA, på 1980-talet 2 konsulter på varje journalist. Idag är relationen 4 PR-konsulter på varje journalist”

Future of Journalism Vol 1

Igår och idag pågår forskningskonferensen "Future of Journalism" i Cardiff. Förutom att det är en välordnad och trevlig konferens på en av de mest framstående institutionerna för medieforskning i Storbritannien är den speciell på ett annat sätt. Den handlar inte om medier och kommunikation, utan om journalistik. Det innebär att alla forskare på konferensen på olika sätt har journalistik som huvudintresse, vilket i sin tur gör att alla sessioner är intressanta för en journalistikforskare som undertecknad. Här kommer några snapshots från gårdagens presentationer.
  1. I senaste valet i England har presskonferenser i princip blivit obsoleta. Partierna håller inte på med det längre, inte heller pressreleaser är lika vanliga som tidigare (halverat antal). Här finns en tydlig effekt av internet och sociala medier. Dessa har ersatt traditionella sätt att marknadsföra politik såsom presskonferenser och pressreleaser.
  2. När traditionella brittiska och holländska medier rapporterade från politikers twittrande var det inte om seriösa politiska förslag, utan som citat som illustrationer av politiska förslag eller händelser. I jämförelser mellan holländska och brittiska tidningar satsade de holländska mer på informativa tweets, medan de brittiska mer handlade om skojiga citat.
  3. En hel session handlade om Wikileaks. Mycket sades men en intressant slutsats var att Wikileaks gjort att traditionella medier i större utsträckning vågat ta upp rollen som aktiva granskare jämfört med tidigare. Dessutom var alla rörande överens om att Wikileaks bidragit till att förbättra medborgarnas möjligheter att utkräva ansvar av politikerna genom att avslöja missförhållanden. Vad forskarna däremot inte är överens om är om Wikileaks är journalistik, en källa bland andra eller kanske aktivism....

söndag 4 september 2011

Kan man lita på forskare?

I fredags publicerade jag en krönika i Borås Tidning om det fallande förtroendet för forskare och vad det kan bero på. I SOM-undersökningarna ser vi att förtroendet för forskning och forskare ligger högt, särskilt för medicin och naturvetenskap. Men det finns tydliga tecken på att förtroendet sakta urholkas. Hur det kan förklaras skriver jag mer om här.

tisdag 23 augusti 2011

Vallöften - håller politikerna vad de lovar?

Nåddes precis av nyheten att Elin Naurins avhandling Election Promises. Party behavior and voter perception. kommit ut på det internationellt erkända förlaget Palgrave Macmillan. Det är en stor framgång för Elin som är kollega till mig vid statsvetenskapliga institutionen här i Göteborg. Grattis säger jag och hoppas att att ännu fler nu tar del av hennes framstående forskning om partiernas vallöften.

måndag 22 augusti 2011

Let's blogg again

Då var man tillbaks på jobbet igen efter en riktigt välbehövlig semester (har faktiskt jobbar i några veckor nu). Under sommaren har jag funderat på vad jag egentligen ska ha bloggen till. Efter mitt valaffischtema under 2010 har jag ärligt talat haft lite svårt att hitta ett bärande idé till bloggen. Att skriva om vad jag ätit till lunch, om jag föredrar grönt eller svart te och hur snabbt jag sprungit milen har aldrig varit aktuellt. Jag har ju inte heller haft ambitionen att kommentera alla dagsaktuella händelser i medievärlden. Så vad göra? Den lösning jag kommit fram till är att låta mina forskningsintressen lysa igenom och skriva om intressanta forskningsresultat jag tagit del av, vad som är på gång i min forskning uppblandat med lite info om vad som är på gång på JMG/SOM. Så får det bli!

lördag 2 juli 2011

Avlutade uppdrag och nya

Sedan igår är jag inte längre prefekt på JMG. Mitt treåriga förordnande gick ut och efter moget övervägande beslutade jag att inte åta mig en ny treårsperiod. Skälet är att jag under dessa tre år kommit allt längre från forskningen och alltmer slukats av administration. Jag har lärt mig en massa saker jag kommer ha nytta av framöver, men längtan tillbaka till forskningen blev allt för stor. Eftersom jag har både oavslutade projekt och nya som startar kommer jag inte ha någon brist på arbetsuppgifter. Även om jag slutar som prefekt kommer jag dock ha ett nytt uppdrag. Sedan den 1/7 ingår jag tillsammans med Karin Ekström, Maria Oscarsson och Lennart Weibull i SOM-institutets styrgrupp. Det kommer också bli en spännande resa.

onsdag 29 juni 2011

Partipressen var visst inte död...eller?

Nu går det snabbt med krönikeskrivandet. Idag publicerades ännu en krönika i Borås Tidning. Denna gång baserades texten på ett kapitel i boken Lycksalighetens ö från SOM-institutet. Kapitlet som heter Partipropaganda i spalterna? bygger på frågor vi ställt till den svenska allmänheten om synen på relationen mellan en tidnings politiska färg och nyheterna. Läs krönikan här.

måndag 13 juni 2011

Om Ola Lindholm och starka varumärken

Idag publicerades en krönika jag skrivit i Borås Tidning. Den handlar fenomenet att rekrytera kända personer till chefsposter i en tid då allt mer kraft läggs på att stärka varumärken. Men som fallet med Ola Lindholm visat finns det risker med denna strategi. Läs krönikan här.

onsdag 1 juni 2011

Kungen och sanningen

När kungen vände blad tyckte jag att det inte var ett särskilt lyckat drag. Men när drevet uteblev gjorde jag själv en pudel och ändrade mig. I själva verket var det kanske ett genidrag? Att vända blad tolkades ju som att uppgifterna i boken "Den motvillige monarken" stämde och att kungen gjorde sin egen variant av pudeln. Efter den senaste tidens påståenden om opublicerade fotografier, kontakter med den undre världen gjorde så kungen en intervju. Det blev en intervju som man inte blev så mycket klokare av, åtminstone inte om man tror på vad kungen svarade på frågorna. Ingenting av det som framförs är sant, alla påståenden om besök på porrklubbar, lättklädda kaffeflickor och annat är bara påhitt. De omtalande fotografierna existerar inte överhuvudtaget enligt statschefen själv. Dementi rakt igenom med andra ord. Här spelar kungen ett högt spel om det skulle visa sig att påståenden som dementerades har någon som helst grund. Lögnen är skandalens kanske farligaste ingrediens. Avslöjas man med att ha ljugit inför journalister har man en rejäl uppförsbacke. Avslöjas man med en lögn blir det ofta värre än den ursprungliga skandalen. Vi har sett detta många gånger i skandalhistorien. Faktum är att lögner – faktiska eller påstådda – är centrala i flera av de mest kända politiska skandalerna såsom Clinton-Lewinsky eler Profumoskandalen. Så nu ställs det på sin spets. Finns det bilder eller inte?

onsdag 18 maj 2011

Mediernas prestationer och betydelse

Idag publicerar Kent Asp sin bok om mediernas bevakning av riksdagsvalet 2010. Boken finns att ladda ner på JMG:s webbplats (www.jmg.gu.se). Där finns också Marina Ghersettis rapport om likheter och skillnader i mediernas valrapportering på papper och på nätet.

söndag 15 maj 2011

Dags att rösta!

Då var det dags att ta på sig kostymen och gå till vallokalen och fira demokratins högtidsdag! Nej, så är det kanske inte riktigt längre. Röstning som politisk högtid har sekulariserats. Högtidlighet har ersatts av bekvämlighet när allt fler förtidsröstar. Jag tror knappast heller att någon längre klär upp sig innan man tar sitt röstkort och beger sig till vallokalen. Det är väl bara en tidsfråga innan det räcker att knappa in en kod på iphonen för att rösta i allmänna val. Allt för att göra det så enkelt som möjligt. Men nu är det valdag och jag tycker ändå att det till slut blivit lite drag i valrörelsen. I vilket fall som helst är uppmärksamheten för regionvalet större än det någonsin varit tidigare. Men hur många kommer rösta? Under 50 procent har många befarat, men de senaste indikationerna pekar lite högre än så. En av valaffischernas viktigaste funktion är ju att mobilisera och vi har genom historien sett en hel del affischer vars budskap handlar om mobilisering, vilket de frisinnades affisch från 1924 tydligt visar.