Som sista valaffischer får mittenpartierna i svensk politik - centern, folkpartiet och även kristdemokraterna samsas om utrymmet.
Min favorit från centern är från den tiden då partiet hette bondeförbundet. I valet 1956 hade partiet ett tema där de andra borgerliga partierna ifrågasattes med hjälp av skämtteckningar. På den jag valt kritiseras den borgerliga pressen och dess kopplingar till folkpartiet. Notera styrkeförhållandet mellan politik och press. Det är Ohlin som har pressjyckar. Så hade kanske inte bilden sett ut idag, då styrkeförhållandet förändrats mellan medier och politik.
Min folkpartifavorit är från början på 1960-talet. Kösamhället stod i fokus för kritiken och bilden med telefonerna är suggestiv och indikerar ett opersonligt samhälle där medborgarna tvingas tillbringa tiden i telefonköer.
Tyvärr har jag inte så många affischer från kristdemokraterna (måste ta en extra sväng till Riksarkivet). Av dem jag har tillgång till väljer jag faktiskt en från 2010. partiledare Hägglunds stirrande på djur var visserligen en stöld från affischer för Kolmårdens djurpark, men de absolut roligaste jag sett på länge.
Dessa blir de sista valaffischerna som jag presenterar. Nu tar arbetet med att skriva boken om den svenska valaffischen vid. Tillsammans med Nicklas Håkansson och Orla Vigsö ska jag under de närmaste åren dyka ännu djupare i den databas på drygt 2000 svenska valaffischer som vi samlat in. Vad bloggen ska ha för tema nästa år ska jag fundera på under jul- och nyårshelgen.
Som sista valaffischer får mittenpartierna i svensk politik - centern, folkpartiet och även kristdemokraterna samsas om utrymmet.
Min favorit från centern är från den tiden då partiet hette bondeförbundet. I valet 1956 hade partiet ett tema där de andra borgerliga partierna ifrågasattes med hjälp av skämtteckningar. På den jag valt kritiseras den borgerliga pressen och dess kopplingar till folkpartiet. Notera styrkeförhållandet mellan politik och press. Det är Ohlin som har pressjyckar. Så hade kanske inte bilden sett ut idag, då styrkeförhållandet förändrats mellan medier och politik.
Min folkpartifavorit är från början på 1960-talet. Kösamhället stod i fokus för kritiken och bilden med telefonerna är suggestiv och indikerar ett opersonligt samhälle där medborgarna tvingas tillbringa tiden i telefonköer.
Tyvärr har jag inte så många affischer från kristdemokraterna (måste ta en extra sväng till Riksarkivet). Av dem jag har tillgång till väljer jag faktiskt en från 2010. partiledare Hägglunds stirrande på djur var visserligen en stöld från affischer för Kolmårdens djurpark, men de absolut roligaste jag sett på länge.
Dessa blir de sista valaffischerna som jag presenterar. Nu tar arbetet med att skriva boken om den svenska valaffischen vid. Tillsammans med Nicklas Håkansson och Orla Vigsö ska jag under de närmaste åren dyka ännu djupare i den databas på drygt 2000 svenska valaffischer som vi samlat in. Vad bloggen ska ha för tema nästa år ska jag fundera på under jul- och nyårshelgen.
Kommentarer
Skicka en kommentar