onsdag 18 januari 2017

Kriskommunikation 2.0 - nu som pdf att ladda ner

Jag skrev för ett tag sedan om vår nya bok Kriskommunikation 2.0 som kom från tryckeriet strax efter jul. Nu finns den att ladda ner från MSB:s hemsida. Klicka här.

tisdag 17 januari 2017

Svenska folkets pris?

Peder Fredricson vann Jerringpriset och nu stormar det i mitt Facebookflöde igen. Att han gjorde en grym prestation i Rio är det ingen tvekan om. Ett OS-silver är en stor prestation. Men är det svenska folkets röst för årets idrottsprestation? Nja, det visar ju mest vilket specialförbund som är bäst på att mobilisera sina medlemmar. Och det är inget fel i det. Peder Fredricson gjorde en grym prestation och de som gillar hästsport får ju rösta på sin favorit. Andra förbund får väl försöka göra detsamma.

Så som Jerringpriset nu är upplagt är det mest en reklam för idrottsgalan. Med röstning under en längre tid (och man påminns varje dag om det när man lyssnar på Radiosporten) och utslagning efter hand är syftet framförallt att skapa engagemang. Då kommer också de som är bäst att mobilisera påverka slutresultatet.

Vill man ha en bättre bedömning av vad svenska folket tycker ska man faktiskt göra en helt vanlig opinionsundersökning med 1000 slumpmässigt utvalda svarande. Då får man en mer rättvis bild av vad svenska folket tycker.

söndag 15 januari 2017

Nej, det är inte yttrandefriheten som hotas

Debatten kring åsiktsförtryck och censur kommer numera hela tiden upp till ytan och vi känner igen retoriken vid det här laget. Någon person uttrycker vad vissa menar är rasistiskt eller åtminstone främlingsfientligt eller att det är sker en svartmålning av Sverige. Ofta är det numera också anklagelser om att man är Putinvän eller något annat. Nu senast är det författaren Katarina Janouch som är i blåsväder. Ledarskribenter som Alice Teodorescu och Mattias Breed i GP pratar om åsiktskorridorer och att oliktänkande attackeras. På Facebooksidor pratas det om häxjakt, bokbål och DDR-politik.

Men det finns inget hot mot yttrandefriheten. Det är inte staten som förhandsgranskar eller sätter folk i fängelse för vad de tycker. Parallellerna som debattörer gör med att uttrycka sig invandrarkritiskt med situationen i forna eller nuvarande auktoritära regimer är inte relevant. Tar vi exemplet med Katarina Janouch så har inte hennes yttrandefrihet hotats. Hon har kunnat twittra, skriva på Facebook, få utrymme i debattartiklar och på många sätt kunnat ge sin bild av vad som hänt. Staten har inte gått in och förhandsgranskat eller förhindrat hennes livsvillkor.

Det är när staten censurerar som vi ska bli riktigt rädda. Och ska vi se det ur ett vidare perspektiv så är det vad som sker i Polen, Ungern och Ryssland som är det vi måste vara vaksamma mot. Där går staten in och bestämmer över yttrandefriheten och dess gränser.

Man kan givetvis ha åsikter om journalistiken eller hur andra företagare (bokhandlare som slutar sälja Janocuhs böcker) agerar. Det är en del av yttrandefriheten det också (så länge man inte hotar). Men kommersiella medier får välja vad de vill publicera och bokhandlare får också välja vad de vill ha i sina hyllor. Vill sedan medborgare i sin tur bojkotta DN eller en boklåda står det dem också fritt att göra så.

Det kan bli obehagliga konsekvenser av att yttra sig offentligt. Det är inget nytt och inget som bara de som vill kritisera invandring råkar ut för. I USA fick countrybandet Dixie Chicks känna av det med inställda konserter när de kritiserade George W Bush. Och Katarina Janouch får kanske sälja lite färre böcker. Men det är inte detsamma som att yttrandefriheten som hotas.

torsdag 12 januari 2017

Lika som bär? Inte riktigt

I mitt twitterflöde pratas det ofta om likheter mellan olika högerpopulistiska partier och rörelser. Ofta lyfts likheterna mellan Trump och hans administration och Sverigedemokraterna fram. Inte minst när SD i veckan anklagade SMHI för att vara propagandistiskt. Visserligen har SD hela tiden varit mer åt det klimatskeptiska hållet, men inte så uttalat och partiledare Åkesson har också offentligt sagt att global uppvärmning orsakas av människan.

Men det finns en uppenbar olikhet och den handlar om politisk strategi. För i SD är det konsekvent underhuggare som får komma med kontroversiella politiska försöksballonger. Sedan är det Jimmie Åkessons uppgift att gjuta lite olja på vågorna. Inte ta avstånd, men statsmannamässigt nyansera och tona ner. Så ser Sverigedemokraternas politiska strategi ut.

Alla som överhuvudtaget följt Trump de senaste månaderna inser att för Trumpadiministrationen är strategin den totalt motsatta. Trump levererar på Twitter det ena politiska kontroversiella förslaget efter det andra och sedan får hans kommande ministrar nyansera och försöka lugna ett stormigt hav.