torsdag 17 augusti 2017

Skandaler, skandaler och skandaler

Efter att ha varit en månad i USA har jag följt den svenska politiska debatten på avstånd. Men ärligt talat är det egentligen på samma håll som vanligt eftersom min mediediet på kontoret i Orlando är ungefär densamma som hemma i Göteborg.

Vi har haft ett antal politiska skandaler, den ena mer systeminriktad som sedan blev mer personinriktad (Transportstyrelsen som blev krav på ministeravgångar) och den andra mer privat (Anders Borg). Frågan är om Borggate ens är en politisk skandal då han inte längre är politiker. Idag börjar KU-förhören om regeringens agerande i it-skandalen. Det som gjorde att skandalen fick en kanske oväntad vändning var att alliansen ju i somras meddelade att de skulle förklara misstroende mot tre statsråd där en var formellt ansvarig, de andra hade vetat men inte berättat för statsministern.

I mina ögon var alliansens agerande i första hand strategiskt. Att Anna Johansson skulle få svårt att sitta kvar var ganska självklart. Men agerandet mot Ygerman och Hultqvist måste nog ses mer spelteoretiskt, att man såg sig kunna tvinga bort två populära statsråd. Nu spelade Löfven med och omplacerade Ygerman och synade korten ifråga om Hultqvist. Det är lite av ett chicken-race över det hela och Löfvens agerande ser i detta skede ut att ha varit ganska skickligt. Alliansen, som satt i ett klart överläge, är inte ens säkert en vinnare även om man skulle få bort Hultqvist. Löfven framstår ibland som inte så skicklig i offentliga framträdanden, men han verkar ha ett taktiskt sinnelag och är inte heller rädd att agera offensivt när han är pressad. Det vittnar både förspelet till decemberöverenskommelsen och hanterandet av it-skandalen på Transportstyrelsen.

Borggate är lite speciell i flera avseenden. Det fanns bara anonyma källor och ingen verkade direkt villig att prata, vilket gör att Borgs agerande så här i efterhand kan diskuteras. Genom att gå ut på Facebook och be om ursäkt och berätta att han pratat med de inblandade och även bett om ursäkt till dem gjorde han egentligen rätt enligt många krishanteringsråd. Men det funkade inte. Varför? Krypa till korset och be om ursäkt är ju 1A hos alla krishanterare. Min bedömning är att Borgs agerande istället för att släcka lågorna fick elden att ta fart. Genom att be om ursäkt (då vi egentligen inte visste vad som egentligen hade hänt) bekräftade han ryktena. Kommer under hösten be några studenter titta lite närmare på retoriken och krishanteringen av Borggate för att se om det går att förstå varför det gick som det gick.....

   


söndag 13 augusti 2017

Back on track!

Har medvetet gjort ett uppehåll i bloggandet under sommaren. Har haft en välbehövlig lång semester som avslutades med tre veckor med familjen i Florida. Nu har familjen åkt hem, men jag är kvar i Orlando och ska så vara till i slutet på oktober (kommer dock hem en kort sväng i samband med Bokmässan, men det återkommer jag till i framtida inlägg).

Som visiting professor på Nicholson School of Communication vid University of Central Florida (UFC) kommer jag samarbeta med kollegorna Tim och Deanna Sellnow i olika projekt om kriskommunikation, men jag ska också undervisa en del. Det är faktiskt första gången i mitt ganska långa forskarliv som jag befinner mig en längre period vid ett annat lärosäte och det ser jag fram emot med spänd förväntan.

Under hösten ska jag jobba vidare med mina nya och gamla projekt. Digital mediemoral rullar vidare. Det blir uppstart på två nya projekt: De långsiktiga effekterna av selektiv medieanvändning: Hur medborgarnas världsbilder formas i det nya medielandskapet och KRISAMS (Kriskommunikation och samhällsförtroende i det multipublika samhället). Med andra ord saknas det inte arbetsuppgifter.

De senaste veckorna har det varit många saker man kan och kanske borde tycka till om. Den amerikanske presidentens agerande och mediernas reaktioner är en ständigt pågående debatt, men skandaler på hemmaplan (Transportstyrelsen och Borggate) återkommer jag nog till lite framöver när jag funderat några extra varv.

Men som sagt. Det blir en amerikansk höst

måndag 10 juli 2017

Ett falsklarm i rättan tid?

Ett falskt VMA i form av en varningssignal via siren (Hesa Fredrik!) över Stockholm har gjort sitt avtryck i ett semestrande Sverige. När vi hör sirenen förväntas vi medborgare gå inomhus, stänga dörrar och fönster och lyssna på de traditionella nyhetsmedierna för att få mer information. Det gick inget vidare.

Eftersom det var ett misstag gick inte hela maskineriet igång kring VMA och ingen verkar ha vetat vad som hänt och vad som skulle göras. Ansvariga politiker fick reda på vad som hänt flera timmar efteråt, medierna hade inte fått någon information och det tog lång tid innan de kunde rapportera och inte heller blåstes signalen för "fara över", troligen eftersom det aldrig varit någon fara på taket.

Det klart att MSB kommer få titta närmare på det här och förbättra sina rutiner. Kanske var det en nödvändig väckarklocka för hur man hanterar VMA? Kanske var det också ett effektivt sätt att få allmänheten att lära sig vad VMA betyder och hur man ska agera? Om så sker var det kanske inte så dumt med ett falsklarm trots allt.

lördag 8 juli 2017

Medialiseringen av politik är vid vägs ände

Jag har genom åren brottats med begreppet medialisering. Den som myntat begreppet var ingen mindre än min handledare och professor Kent Asp vid JMG i mitten av 1980-talet. Visserligen finns det andra begrepp som florerade tidigare såsom mediering eller forskare som pratade om tv-samhället. Medialiseringsbegreppet föll därefter lite i glömska men har fått ett uppsving de senaste 10 åren, inte minst tack vare Stig Hjarvard i Danmark, Knut Lundby i Norge och Jesper Strömbäck i Sverige (plus några till). Men även tyskar som Andras Hepp och Friedrich Krotz har skrivit mycket om begreppet.

Jag ska inte fördjupa mig i medialiseringsbegreppet, men efter att ha bevittnat Almedalen på avstånd (via nyhetsmedier och sociala medier) finns det väl inget skäl att egentligen forska om medialiseringen av politik längre. Politik och medier är i dag så tätt sammanvuxet att det knappt ens är meningsfullt att prata om politik utan att medierna finns med. Medialiseringen av politiken har nått till vägs ände.

Om man vill studera medialisering, dvs. hur mediernas logik tar över olika institutioners sätt att fungera eller om man så vill hur olika verksamheter anpassar sig till medierna, finns det mer intressanta forskningsobjekt.

Sport är ett sådant fält där vissa delar är genommedialiserade (läs fotboll), men där det också finns andra där anpassningsprocessen är på gång. Det är riktigt intressant att studera hur sporter förändras i takt med att kraven på medieanpassning ökar. Orientering är en sport som kämpar hårt för att bli mer tv-mässig och veckans VM i Estland var riktigt spännande att följa. Interaktiva GPS-kartor, fler kameror i skogen, kameramän som springer med löparna vid vissa kontroller osv. är alla exempel på hur sporten tv-anpassas. Seglingen under OS är ett annat exempel. Istället för en kamera som försökte göra spännande tv genom att filma ett antal vita segel några hundra meter bort ser vi idag fullödiga produktioner. Kamerabåtar, helikoptrar med kameror och tydliga flaggor på båtarna. Lägg därtill virtuella banmarkeringar mm som gör att det lättare går att följa hur tävlingen går. Den intressanta frågan är hur mycket själva sporten förändras i processen.

Personligen tycker jag därmed att forskningen om medialisering ska syssla mer med andra områden än politik. Sport verkar vara ett fruktbart fält för den som känner sig manad.